Permanent på stugan

Paret Lyytikäinen flyttade till stugan för fjorton år sedan, Hannu Hyvärinen förbereder för närvarande sin egen flytt. En ändring av användningsändamålet för en fritidsbostad kräver samarbete med myndigheter.

Egnahemshus, höghusbostad, hyresbostad och radhus. Pirjo och Voitto Lyytikäinen känner nästan alla boendeformer. De har bott i flera år i S:t Michel och Tammerfors, i livliga städers ”urbana vimmel”. Det sistnämnda är helt okänt i Hangastenmaa, där paret Lyytikäinen numera bor.

Vi kör längs en väg kantad av glittrande snövallar, genom tysta byar, allt djupare i ödemarken. Plötsligt slutar den allmänna vägen och en privat väg börjar.

Längs ett vägavsnitt på tre kilometer ligger över trettio delägares bostäder. Fyra av delägarna är fast bosatta, resten är sommargäster. Här har Pirjo och Voitto Lyytikäinen har fått sin post i lådan året runt sedan år 2003.

Då stod ännu inte den röda huvudbyggnaden på tomten, bara en gul strandbastu. Där bodde paret i ett års tid och följde med hur deras nya hem – ett stockhus i en våning – uppfördes. År 2004 flyttade de permanent till sitt nya hus.

Lyytikäinens hem ligger på Saimens strand. På fjärden går en båtrutt från hamnen i S:t Michel via Juurisalmi till Anttolanhovi. Lokalbefolkningen får genast en uppfattning om landskapet. Vi befinner oss mitt i vackraste södra Savolax, vid insjöar och skogar.

Tillbaka till hemtrakten

Voitto Lyytikäinen, 72, känner till trakten från barnsben. Barndomshemmet står fortfarande kvar i grannbyn Parkkila. Voitto och Pirjo tillbringade många somrar i huset som ägdes av dödsboet, tills en av syskonen löste ut de övriga och tog över stället.

Trakten var även bekant för Pirjo, 70, som växte upp i Hirvensalmi.

Paret bodde och arbetade länge i S:t Michel. Voitto var verksamhetsledare för SDP:s distrikt i södra Savolax, medan Pirjo arbetade som byråsekreterare på S:t Michels stads dagcenter. En egen stuga började hägra i tankarna.

Till en början hyrde de stugor på olika orter, men började sedan leta efter ett eget sommarställe.

Paret hittade en i Hangastenmaa i Huttula by, intill Kristina, 15 kilometer från Voittos hemställe.

– Det här var en riktig djungel. Vi fällde en massa träd, minns Pirjo.

Först byggde de en bastu på tomten. Sedan vaknade tanken om en bostadsbyggnad. Tänk om man skulle flytta sitt hem till landsbygden?

Innan den igenvuxna strandtomten blev en stadigvarande bostadsplats, gällde det att sköta många praktiska frågor med myndigheterna. Här fick paret hjälp med S:t Michel stads byggnadstillsyn.

Tomten på en halv hektar som Lyytikäinens köpte hade 250 kvadratmeter byggrätt.

Paret ansökte om bygglov för en stadigvarande bostad. De fick lovet och huvudbyggnaden färdigställdes enligt plan.

Eftersom det saknas kommunalteknik inom området, måste Lyytikäinens sköta om avfallshanteringen och avloppsvattenbehandlingen.

– Vi lämnade in en avloppsplan i samband med bygglovet, säger Veikko.

Tvättvattnet och toalettvattnet styrs till olika tankar som töms med jämna mellanrum. Numera tar de med sig avfallet till ett insamlingsställe som ligger några kilometer bort.

– Det går bekvämt samtidigt som vi åker och handlar, säger Pirjo.

Fastigheten hade redan en elanslutning. Den betalade Lyytikäinens med pengar som de fick för träd som fällts på tomten.

Båda har egen bil

Under de första åren fortsatte paret arbeta i S:t Michel. Voitto gick i pension år 2008, Pirjo år 2013.

Från början var det viktigt att båda har egen bil, så att de inte var beroende av den andras program. Alltid kunde de inte åka iväg på ärenden trots två bilar: vädret kunde ställa till det.

Grannhjälp har behövts ofta. Det har paret Lyytikäinen fått i stora mängder sedan början.

– Vi får mer hjälp av andra än vad vi själva kan ge. Hjälpen gäller maskiner, snöröjning och trädfällning,

konstaterar Voitto.

– Visst bjuder vi på kaffe och tar med folk på ärenden om det behövs, tillägger Pirjo.

Paret Lyytikäinen har upptäckt att människorna på landsbygden är mycket hjälpsammare än i staden; varje bybo är viktig. De har också tagits emot väl i byn.

Att bo på landet har gjort paret, som varit gifta i över 50 år, allt mer sammansvetsade. Men de behöver inte vara ensamma. De har sällskap av sjuåriga Onni, som enligt Pirjo är en ”äkta blandrasjycke”.

Också barnen och barnbarnen kommer på besök. På det senaste besöket lyckades dottersonen fånga en abborre på över två kilo, som morfar sedan rökte.

Paret Lyytikäinen har bott på många adresser och trivs bra på landet. Pirjo sköter sin kondition genom att motionera mångsidigt, Voitto följer fortfarande med samhälleliga frågor. Han funderar över hur man kunde hjälpa människorna i glesbygden. Skulle Posten till exempel kunna utvidga sina tjänster och uträtta mindre ärenden för invånarnas räkning? Somliga skulle bli glada över ett cigarettpaket, andra för ett paket kaffe.

En dag lär Lyytikäinens byta adress ännu en gång. Nu är livet lätt eftersom funktionsförmågan fortfarande är god, men med åldern kommer situationen att förändras. Det kan innebära en flytt tillbaka till staden.

Paret Lyytikäinen har redan tänkt på saken många gånger.

Goda råd behövs

I närheten, också i Huttula by vid Saimens strand, tänker Hannu Hyvärinen på saker i motsatt ordning. Han förbereder för närvarande en permanent flytt till landet från huvudstadsregionen.

Hyvärinens sommarställe är en gammal lantgård som tidigare var bebodd, men som senare har blivit en fritidsbostad. Hyvärinen kontaktade byggnadstillsynen i S:t Michel och tog reda på vad som behöver göras.

Först skulle Hyvärinen ansöka om undantagslov för att ändra byggnadens användningsändamål från fritidsbostad till stadigvarande bostad.

– Det tog förvånansvärt länge att få lovet, ungefär ett halvt år, säger Hyvärinen.

Hyvärinen ville bygga ut bostaden. Han påbörjade byggnadsarbetet medan han väntade på lovet; lovet skulle beviljas eftersom han redan hade lov att bygga ut semesterbostaden.

Som tidigare ingenjör inom byggnadsteknik utredde Hyvärinen bestämmelserna noggrant. Om utbyggnaden är mindre än 50 kvadratmeter, behöver den bland annat inget energicertifikat. Vanligtvis behövs energicertifikatet, eftersom fritidsbostäder avsedda för stadigvarande bruk ska motsvara moderna standarder.

För duschar och inomhustoalett var Hyvärinen tvungen att ordna avloppsvattenhantering. För det skulle han skaffa ett åtgärdstillstånd.

– Åtgärdstillståndet kostade 250 euro, bygglovet ungefär en tusenlapp. Det betyder att loven har kostat långt över tusen euro, påpekar Hyvärinen.

I Kristina har allt gått bra – när han har frågat om råd. Det rekommenderar Hyvärinen också för andra.

– Kontakta modigt byggnadsinspektören och kom ihåg att man kanske inte alltid får kontakt med bekanta personer till exempel på grund av semestrar. Fråga om råd och anlita experter. Till exempel är det elektroniska tjänsten lupa.fi så komplicerad att man behöver hjälp med den,säger han.

Hyvärinen kan flytta sin adress till det nya huset, när byggnadens slutkontroll är avklarad. Flyttanmälan gör han hos magistraten.

OP sosiaalisessa mediassa