Kirsti Paakkanen känner tacksamhetsskuld

”Det finns inte pengar”, brukade man säga i Saarijärvi när tiderna var hårda. – Jag växte upp i så fattiga förhållanden att jag skämdes för att flyga i businessklass på den senaste resan, säger företagarrådet Kirsti Paakkanen, 91.

När Kirsti Paakkanen var ung lärde hon sig att det gällde att jobba hårt för att klara sig.

Sina första affärer gjorde hon som femåring. Det var 1934. Modern hade stekt plättar åt henne. När modern begav sig iväg för att bärga hö förpackade Kirsti plättarna i smörpapper för att sälja av dem till grannarna. Ett plättpaket kostade fem penni.

– Som barn i ett fattigt hem vågade jag aldrig drömma om rikedom. Redan som liten fick jag lära mig att pengar inte fick vara den viktigaste prioriteten. Arbete ska utföras för arbetets skull och inte för att förtjäna pengar.

Arbete även utan lön

Kirsti Paakkanen kom till huvudstaden med sina kläder i en papplåda och faderns sista pengar i börsen. Det var allt hon ägde.

Hon fick sova hos en halvbekant, och den första arbetsplatsen var bakom disken i en mjölkbutik. Men med tiden avancerade hon stegvis, och till slut jobbade hon på inköpsavdelningen för utländska tyger på Stockmann.

Efter att hon lämnat ett djärvt förslag i initiativlådan sade hon upp sig, även om det senare kom fram att ledningen varit mycket intresserad av hennes idéer.

Kirsti Paakkanen började på reklambyrån Mainos-Kunnas, till en början utan lön. Hon gjorde det som hon kunde bäst på den tiden – städade. Med åren lärde hon sig sedan allt om reklambranschen. Sin egen byrå Womena, som riktade sig till kvinnor, grundade hon 1969. Hon ansvarade personligen för företagets framgång, inklusive stolsbenen, och flyttade in i ett litet rum som underhyresgäst. Ibland sov hon också på köksgolvet på arbetsplatsen.

Kontoret hade dock elegant inredning, eftersom Kirsti Paakkanen ansåg att ”ingen köper någonting av en fattiglapp”.

– Många gånger tänkte jag att jag lämnar lönekuverten framför dörren och lägger sedan ner hela butiken.

Men någonstans ifrån kom ändå pengarna till lönerna. Erittäin Hieno Suomalainen shampoo, som Womena lanserade 1974, finns fortfarande i butikshyllan. Byrån var framgångsrik till 1989, då Paakkanen sålde den.

Vackra föremål är festliga

– När man inte hela tiden tänker på utgifterna, börjar pengar flyta in från alla håll och kanter, är en tes som Kirsti Paakkanen tror på.

Med det avser hon satsningar på produkter och marknadsföring. År 1991 köpte hon Marimekko, som stod på konkursens brant, och därefter gav hon sig inte en chans att misslyckas.

Banken beviljade lån, trots att Kirsti Paakkanen inte kunde beskriva företagets mål. Hon talade bara om drömmar.

Den magiska marknadsföringskompetensen och förmågan att anställa rätt personer garanterade Marimekkos uppgång och internationalisering.

Kirsti Paakkanens hem har elegant inredning, och garderoben är full av berömda modedesigners kläder och skor.

Är det ett tecken på slösaktighet?

Kirsti Paakkanen småskrattar.

– Under mitt liv har jag inte slösat pengar på tobak, alkohol eller andra omoraliska njutningar. Men för mig har det varit en fest att få köpa vackra föremål. Dessutom har jag haft möjligheten att resa någonstans bara på grund av ett kulturevenemang.

Det gäller att vara beredd på hälsorelaterade utgifter

Innevarande år har varit ekonomiskt hårt för många. Uppsägningarna och permitteringarna eller oron för det egna småföretagets framtid har orsakat bekymmer för många.

Kirsti Paakkanen betonar vars och ens ansvar för sitt liv och sina utgifter.

– Jag har lärt mig att det är bra att ha en ekonomisk buffert för till exempel plötsliga hälsovårdsutgifter.

Trots alla oroväckande ekonominyheter tror Kirsti Paakkanen att Finland kommer att klara sig.

– Jag har aldrig varit rädd för att Finland ska kollapsa. Finland har tidigare överlevt många svåra lägen som övergått i starkt ekonomiskt uppsving. Vi har kunnat leva enligt tidens anda. Vi stramar åt när det behövs och lättar på livremmen när vi har råd.

Kirsti Paakkanen efterlyser vi-anda. Under recessionen i början av 1990-talet blev Marimekko och Nokia symboler för ett nytt uppsving. Chefen för Marimekko tvekade inte att resa ute i regionerna och tala till allmänheten, som dök upp ´mitt i ingenstans´. Hon var som en profet som ingöt tro på morgondagen och en bättre framtid, och många som lyssnade blev rörda till tårar.

Tacksamhetsskuld och jämställdhet

– Jag är tacksam för det här landet. Jag känner en stor tacksamhetsskuld gentemot Finland, eftersom jag haft lyckan att få vara en framgångsrik företagare. Genom mitt testamente återbetalar jag en del av min tacksamhetsskuld.”

Genom sitt testamente från 2015 har Kirsti Paakkanen förordnat att en stiftelse ska grundas. Dess syfte är att utveckla konstindustrin och ekonomivetenskaperna samt den finländska designen och att främja internationaliseringen och utvecklingen och stödjandet av undervisningen på dessa områden.

Kirsti Paakkanen är ovillkorligt för jämställdhet. Hon reser regelbundet till Frankrike där hon har sitt andra hem. Inuti den internationella och framgångsrika affärskvinnan bor dock en anspråkslös liten flicka från landsbygden. På den senaste resan var hon på grund av coronapandemin för första gången i livet tvungen att flyga i businessklass.

– Visst skämdes jag för att sitta där på andra sidan draperiet. Jag fick en känsla av att jag försöker backa upp mitt egenvärde. Visst ingick ju mat i biljettpriset, men jag kunde inte äta. Min hunger tyckte inte om businesstämningen.

Läs också:

Skådespelaren Seela Sella: ”Det är alltid viktigt att tala ut om sina familjerelationer”

OP sosiaalisessa mediassa