Tidigare hade hade hon nå - gon att tala med i huset. Pekka Linna satt stadigt i fåtöljen i vardagsrummet och höll i lakanen i ena än - dan medan hustrun drog dem släta.

Nu är detta ett varmt minne blott. Maken somnade in för fem år sedan.

– Det var hemskt, ångestfullt och overk - ligt! säger Kaarina Linna.

De hann vara tillsammans i 46 år. De sis - ta åren var de bästa: bägge var pensionerade och reste mycket tillsammans. Sedan insjuk - nade maken och kunde dra lakan endast sittande. Före sin bortgång gjorde den före detta ägaren till Talasniemen Saha förbere - delser med tanke på hustruns framtid. Han köpte bland annat en praktisk liten bil åt henne. Först senare insåg hon vilken om - sorg maken visat.

Kaarina Linna, 78, blev ensam i ett stort hus. Hon har inga barn. Ensamhetskäns - lan är värst på morgonen när dagarna blir kortare.

– Jag har en över 90 år gammal vän, som njuter av ensamma morgonstunder. Jag tycker att de är eländiga. Jag talar en hel del högt för mig själv. Jag säger att nu gör jag det och det och knäpper på kaffe - kokaren.

Ibland ryter hon till åt käppen, om den råkar falla ner på golvet från bordskanten. Kaarinas vänstra höft opererades i början av året, strax innan coronapandemin bröt ut, och i synnerhet i början var det omöj - ligt att plocka upp saker från golvet utan tång.

Höftoperation, corona, hög ålder och än - kestånd. Det är omständigheter som ökar ensamheten.

– Visst har jag blivit lite mer introvert och isolerad, medger Kaarina.

Det är svårt för utomstående att tro det när man träffar den pratglada senioren från Sysmä. Men ett typiskt drag hos ensamhet är att det inte nödvändigtvis syns utanpå.

Ensamhet är inte detsamma som att vara för sig själv

Forskarna indelar ensamhet i social och emotionell ensamhet. Om någon alltid sitter ensam i kafferummet på arbetsplatsen är det något som noteras och som det är lätt att ingripa i. Men om någon känner sig en - sam i sitt innersta är det svårt att upptäcka, eftersom känslan kan döljas med gladlynt - het och engagemang.

– Kanske jag är just sådan, säger den före detta klassläraren.

Kaarina berättar att hon känner sig en - sam ibland, framför allt om morgnarna. Den ensamhet som orsakades av makens bortgång har hon däremot redan vant sig vid. Sorgen har så småningom omvandlats till saknad. Och till brist på någon att tala med!

Som tur finns det telefoner, böcker, tid - ningar och tv samt damernas gymnastiksäll - skap Sysmän Voimistelijat SyVo ry. Kaarina har deltagit i sällskapets verksamhet i ca 50 år, över 20 år som ordförande. Sällskapet har också ett trogenhetsgille, och många av dess medlemmar hör till Kaarinas vänner.

Hon saknar dem, eftersom coronapande - min satte punkt för möten i mars. När kan de träffas nästa gång?

En ensam människa är osynlig för andra

Våren och sommaren tvingade många till isolering, och ensamheten har blivit värre. Enligt statistik känner sig var tionde finlän - dare ensam ofta och var femte ibland. Bland äldre känner sig rentav var tredje ensam.

– Ensamhet är ett negativt och ångest - framkallande tillstånd. Djup ensamhet kan kännas som fysisk smärta. Det vrider och sticker i bröstet och gör ont i magen, berät - tar Maaret Alaranta, som är Röda Korsets samordnare för socialt välbefinnande och som har satt sig in i ensamhet.

Många ensamma personer upplever att de är osynliga. Ingen reagerar vid möten. När ensamheten förvärras förvandlas den till en sorts bur som man inte kan ta sig ut ur. En ensam person tolkar omgivningens meddelanden negativt och dras allt djupare ner i sin ångest.

– Var och en av oss kan påverka situatio - nen. Vi kan hälsa på grannar, och även om vi i början skulle stöta på osäkerhet så kan vi med tiden ändå börja kommunicera mer. Vardagligt småprat kan vara en räddning, säger Alaranta.

Personer som känner sig ensamma har berättat hur viktigt det varit att träffa en annan människa för att bryta ensamheten. Därefter ökar modet att bege sig ut bland andra människor.

Även om coronapandemin å ena sidan har ökat ensamheten har den å andra sidan även ökat medborgarnas vilja att hjälpa andra. Många vill göra annat än bara ta hand om sig själv.

– Människor har haft tid att tänka vad de vill göra i livet. Vi har fått många nya frivilliga till vår vänverksamhet.

FRK:s vänverksamhet omfattar hela landet. År 2019 träffade närmare 8 000 utbildade frivilligarbetare 26 000 personer. En stor del av dem som bemöts är äldre personer. Vänträffarna är viktiga för dem. Äldre personer berättar att regelbundna besök ökar deras trygghetskänsla. De kan också berätta om sina bekymmer för frivilliga i högre grad än för yrkesutbildade inom hemvården vars tid är på kort.

Håll fast vid dina vänner

Kaarina Linna talar inte om ensamhet med sina vänner, eftersom de har annat att tala om. När medlemmarna i gymnastiksällskapets gille samlas hemma hos en medlem pratar alla i mun på varandra.

– Man vill prata i ett, eftersom man inte fått göra det tillräckligt mycket. Oljudet hörs säkert ända till grannarna!

Största delen av medlemmarna i gillet är änkor. De stöder varandra.

Under coronapandemin har Kaarina hållit kontakt med sina vänner och släktingar per telefon. Om ingen har ringt henne under dagen plockar hon fram luren. Och bara höften läker blir det lättare att röra sig. Sedan kan hon ta bilen till gymnastiksällskapets gympa eller delta i handledd vattengymnastik i simhallen i Sysmä.

I väntan på bättre tider ägnar sig Kaarina åt litteratur. På en stol i vardagsrummet väntar en kasse med böcker som en vän haft med sig åt henne. Ur sin bokhylla har Kaarina på nytt plockat fram romaner av Kaari Utrio och Eeva Joenpelto.

– Läsandet hjälper mot ensamhet, konstaterar den flitiga läsaren.

Läs också:

Vänner på utflykt 

Denna artikel publicerades den 19 oktober 2020 och har uppdaterats den 2 juni 2023.