”Det är alltid viktigt att tala ut om sina familjerelationer”

Skådespelaren Seela Sella har alltid så mycket besparingar på kontot att de räcker till för oväntade utgifter. Coronasituationen gjorde att skådespelarens arbeten och projekt måste ställas in.

I sitt barndomshem fick hon lära sig värdet av pengar. Vi bodde i Pispala i Tammerfors nära fabriksområdena, där min mor hade sin arbetsplats. Min mor försörjde också sin mor, det vill säga min mormor, som skötte mig medan min mor var på arbete. Jag har genomlevt två krig då det var en självklarhet att det inte fanns pengar.

Mitt första sommarjobb var på Tammertehdas som 14-åring. Jag kom till kilavdelningen där min mor var arbetsledare. Mitt arbete gick ut på att hjälpa till med att lufta kilremmar; bensinen var lättantändlig och det fanns risk för brand nästan varje vecka. Jag vill minnas att jag köpte Olavi Virtas skiva Sinitaivas för lönen. Jag älskade Olavi Virtas musik!

Jag är varken sparsam eller slösaktig. Pengar ger en känsla av trygghet och kan på så sätt göra en lycklig. Det är inte så att jag lever som om var dag vore den sista, men ibland vill jag njuta och gå ut och äta. Om jag går på restaurang med mitt barn och barnbarn är det jag som utan vidare står för notan. Jag stöder också min dottersons hobbyer ekonomiskt.

Att ha mycket pengar är att ha så mycket att det är svårt att veta hur man ska placera dem. Jag har sagt åt mina barn att det enda jag kommer att lämna efter mig är min bostad. Det känns hemskt att lämna någonting kvar på bankkontot, om mina barn blir tvungna att betala arvsskatt på löner som jag redan betalat skatt för. Någon placerare är jag inte. Jag arbetar mycket, vilket innebär att jag vid behov måste få tid snabbt hos en privatläkare. Så mycket besparingar är det bra att ha.

Jag investerar i människorelationer! Det är alltid viktigt att tala ut om familjerelationer. Det bästa vore om barnen inte grälade sinsemellan när jag dör. Utöver familjen har jag vänner som är viktiga för mig, några av dem finns också utanför teaterkretsarna.

Jag prutade senast i Israel när jag var på besök hos min son. För trettio år sedan, när jag reste dit för första gången, besökte vi basarerna. När jag hade gjort mina uppköp sade min son till mig att du sårade den där försäljaren då du inte prutade! Då förstod jag att det är en del av deras sätt att kommunicera och agera. Jag har sedermera köpt till exempel fot - kuddar där genom att pruta. I Finland prutar jag fortfarande aldrig.

För min del inställdes fem egna projekt och ett skådespel på grund av coronasituationen. För närvarande håller jag på att läsa igenom en bok som jag lovat att läsa in som ljudbok. Jag har inga ekonomiska bekymmer, eftersom jag har arbetat mycket och jag har en grundpension. För frilansare och på kulturfältet är situationen svår. Jag hör till riskgruppen, men jag vill inte utsätta min dotter, som är astmatiker, eller min dotterson för riskerna med att uträtta mina ärenden. Jag har hållit mig för mig själv, precis som det är meningen att man ska göra. Jag går ut med hunden tre gånger om dagen, jag läser, men tänker inte gripas av panik.

Seela Sella, 83, är en av stjärnorna i den populära filmen Teräsleidit. Skådespelarens arbetsprojekt och föreställningar för våren har flyttats till hösten. Information ges om dem när teatrarna får sina tidtabeller arrangerade på nytt.

OP sosiaalisessa mediassa