Hannele & fem andra inneboende

När befolkningen åldras och boendet blir dyrare flyttar allt fler av oss in i ett kollektiv. Hannele Friman, som bor i ett kollektiv berättar hur det känns att som vuxen dela ett hus med fem människor som hon inte kände förut.

När Hannele Friman, 62, vaknar på morgonen går hon ut för att se hurdant väder det är. Även när Friman har besökt sina barn som bor i olika städer är det första hon gör att kolla hur blommorna och växterna i trädgården mår.

Friman kan tacka de fem övriga invånarna som hon bor i ett kollektiv med i Tammerfors för den stora gården och blomprakten.

– Tack vare kollektivboendet kan jag bo i ett egnahemshus och påta i blomrabatten. Tidigare bodde jag i Helsingfors och betalade en hög hyra för en höghustvåa, berättar Friman.

Hemmet hittade hon i en grupp för kollektivboende på Facebook. Friman blev entusiastisk och flyttade till Tammerfors fastän hon inte kände någon i staden.

– Jag försöker tänka att hemmet är där hjärtat är.

Onödigt steril seniorlägenhet

Det blev aktuellt för Friman att skaffa ett nytt hem för några år sedan när hon skadade sin axel och pensionsåldern började närma sig. Friman tittade på några seniorlägenheter i Helsingfors, men de verkade alldeles för sterila.

Hon hade följt på nätet hur kollektivet i Tammerfors startades och beslutade att själv också söka dit som invånare.

Det kändes naturligt att hon som social människa skulle flytta till samma hus med främmande människor. Hennes närstående välkomnade också hennes beslut. En av Frimans söner frågade försiktigt hurdant folk som bodde i huset. Dottern uppmuntrade henne att flytta till ett kollektiv och hjälpte henne att hitta en lämplig gemenskap.

– För många vänner som är äldre än jag känns tanken att bo i ett kollektiv främmande, även om de i princip är intresserade av det. Några konstaterade att de inte skulle kunna göra samma sak.

Gemenskapen erbjuder sällskap och trygghet

I framtiden kommer troligtvis allt fler av oss att bo som Friman – om inte i ett kollektiv, så åtminstone i ett hem som på något annat sätt har en gemenskap. Av en forskning som gavs ut i år av Centralförbundet för de gamlas väl och Ilmarinen framgick att var tredje 62–68-åring är intresserad av kollektivboende.

Kvinnor är mer intresserade av kollektivboende än män, och särskilt av att bo med människor som har likadana värderingar som de själva. Som orsak till intresset att bo kollektivt nämndes bland annat trygghet, sällskap och rimliga boendekostnader.

Intresset syns inte tills vidare som ett stort genombrott för kollektivboende, eftersom antalet ensamboende har nästan fördubblats i Finland under drygt 20 år.

Det uppstår emellertid hela tiden nya boendeformer. Föreningen Hem i stan har låtit bygga i Helsingfors i stadsdelen Busholmen som fortfarande är under uppförande ett kollektivt höghus, där det förutom lägenheter finns gemensamma lokaler för hobbyer och samvaro. För närvarande låter föreningen bygga ett motsvarande kollektivt höghus med 39 lägenheter i Sumparn i Helsingfors.

I Fiskehamnen i Helsingfors finns det också flera aktiva gemenskaper. Till exempel har seniorerna i huset Kotisatama planerat husets verksamhet ända från bygge till organisering.

Tjänsterna upprätthålls av invånarna: invånarna städar i grupper de gemensamma lokalerna på 500 kvadratmeter och lagar en gemensam vardagsmiddag.

Gnistan tändes på 1980-talet

För Friman var tanken om att dela hemmet med helt främmande människor inte ny. Första gången blev hon intresserad av kollektivboende redan på 1980-talet, då hon med sin dåvarande make började ett nytt liv i Rovaniemi som var en främmande stad för dem.

– Frun i grannhuset hade jämnåriga barn. Ofta var vi ute tillsammans på gården, och efter det gick en av oss mammor in för att laga mat åt hela gänget. Det var trevligt att ha sällskap och hjälp i vardagen, säger Friman.

Redan då började man starta kollektiv i flera finländska städer. På bostadsmässan i Jyväskylä 1984 presenterades Tuulenkylä som hade egna privata bostäder och gemensamma lokaler. Huset hade fått inspiration från de övriga nordiska länderna.

Olika livsrytmer

Ursprungligen planerades kollektivet i Tammerfors som ett hem för personer som fyllt 55 år. Då det inte fanns tillräckligt med intresserade invånare i lämplig ålder, ändrade man åldersgränsen. För närvarande är husets yngsta invånare 39 år, och medelåldern är 52 år. Under ett och ett halvt år har några invånare flyttat eller håller på att flytta ut till exempel för att de har hittat en partner. Invånarna väljer själva sina nya inneboende.

Den primära hyresvärden är en 27-årig arkitekt och gemenskapscoach som med avsikt samlar ihop kollektiv.

– Jag har uppfattat att vår hyresvärd vill främja gemenskap och bor själv också i ett annat kollektiv.

Kollektivet är ett egnahemshus som byggdes vid 1960–1970-talsskiftet. Invånarnas rum är 11–15 kvadratmeter stora, och alla övriga lokaler är gemensamma.

Det varierar hur pass mycket de inneboende som bor sida vid sida med varandra tillbringar tid tillsammans.

– Rätt sällan gör vi något tillsammans. I vintras satt jag ofta ensam framför teven och stickade. Vi har olika rytmer eftersom en del arbetar, andra studerar och några är pensionerade.

Eftersom tre av de sex innevånarna har en specialdiet är det rätt krävande att laga en gemensam måltid.

– Ibland händer det att vi bakar eller fikar tillsammans. I vintras besökte några av oss Frantsila ekologiska örtagård. En av invånarna har en bastuflotte och tog oss i somras två gånger på en bastuflottetur, berättar Friman.

Man får glömma strikta vanor

Friman får en trygghetskänsla av att bo i ett kollektiv. En gång var hon tvungen att ropa på hjälp på natten på grund av sin axelskada. En av de andra inneboende ringde en ambulans. Naturligtvis uppstår det ibland även konflikter.

De största oenigheterna beror på städningen. Tidigare städade de som var på plats och som allra först störde sig på dammtussar. För ett tag sedan bestäm de man tillsammans att man ska börja med ett städschema.

– Nu står schemat på kylskåpsdörren. Vi försöker också ordna husmöten. Vi har till exempel diskuterat vilken tid av dygnet man kan föra oväsen i köket och till exempel vispa en smet med elvisp. Eftersom alla är vuxna har det alltid varit lätt att komma överens om saker.

Enligt Friman kräver kollektivboende att man till en viss mån är social samt att man inte själv har strikta vanor som man förutsätter att andra också ska följa. Det är också viktigt med öppenhet och ärlighet.

– Det är bra att man uttrycker sina åsikter rakt på sak och på ett snällt sätt, så att man inte börjar tala bakom ryggen på andra. När man bor i ett kollektiv måste man även fokusera på lösningar och vilja sköta ärenden i stället för att bara klaga på saker.

– Samma gäller i ett kollektiv som med en familj, förutom att med små barn kan man inte bara ta på sig hatten och gå ut på en promenad. I ett kollektiv kan man göra det, och ibland är det bättre också att gå till sitt eget rum en stund, säger Friman och skrattar.

Vanor blir snabbt etablerade

För ett och ett halvt år sedan, när kollektivet startade, tog invånarna också med sig egna möbler och köksredskap till de gemensamma lokalerna. Att alla tog med sig något bekant bidrog till att huset snabbt började kännas som ett gemensamt hem.

– På flyttdagen upptäckte vi emellertid att det fanns för många stekpannor och vispar. Då var vi tre vuxna kvinnor som bodde här, minns Friman och skrattar.

Även grannarna informerades om kollektivet genast i början.

– Den första sommaren bjöd vi grannarna på besök, och det kom ett stort gäng från grannhusen. Alla förhöll sig positivt till oss, och ingen tänkte att vad är det för ett konstigt flumkollektiv.

Nu är vanorna redan så pass etablerade att invånarna funderar på att göra en introduktionshandbok som på många arbetsplatser.

– I den skulle vi berätta för nya invånare om husets seder och sådant som det är bra att ta hänsyn till exempelvis i fråga om hushållsmaskiner och gemensamma lokaler.

Friman är nöjd med sin boendeform.

– Det är trevligt att kunna samtala också med andra än att bara säga hej och hejdå vid kassan i affären, säger hon.

Hon säger att ibland saknar hon lite mer utrymme än hennes eget rum, men i den här livssituationen är kollektivet en fungerande boendelösning för Friman.

– Och om jag någon dag skulle flytta till exempel tillbaka till min gamla hemstad Jyväskylä, så skulle jag aldrig mer vilja bo ensam i en liten höghuslägenhet.

Är du intresserad av kollektiv-boende?

Du kan söka kollektiv till exempel i Yhteisasuminen – Kommuunit koolle-gruppen på Facebok eller på tori.fi-webbplatsen.

Man kan också komma med i ett kollektiv genom att delta i bygget av ett kollektivhöghus genom gruppbyggande eller genom att skaffa sig en lägenhet som blir ledig i ett redan färdigt kollektivhöghus.

I mindre kollektiv, som i mindre höghuslägenheter och egnahemshus, erbjuds särskilt hyresrum. Invånarna delar på såväl kök som badrum och sällskapsrum.

För seniorer erbjuds även kollektiva bostadsrättsbostäder.

Tuoreimmat
Iso ketju jäi toiseksi ‒ franchaising-yrittäjyys vaihtui omaan myymälään
Kymmenen vuotta Musti ja Mirri -ketjussa franchising-yrittäjänä vakuutti Maarit Karhu-Teiskosen siitä, että yrittäjyys on hänen juttunsa. Lopulta hänestä tuli kuitenkin yksityisyrittäjä.
Mitä pakkaat jääkiekon nuorten MM-kisoihin mukaan, Miro Heiskanen?
Jääkiekon nuorten MM-kisat pelataan 26.12.2017-6.1.2018 Yhdysvaltojen Buffalossa. Nuoret Leijonat starttasivat MM-leirityksen Vallilassa OPn tiloissa 15.12. Yksi joukkueen jäsenistä on Miro...
Miten saada rahaa?
Google listasi juuri trendaavimmat hakunsa vuodelta 2017. Henkilökategoriassa voiton vei edesmennyt presidentti Mauno Koivisto, mutta kiinnostavimmat asiat löytyivät hakukoneelta kysytyistä...
Korkoa korolle -ilmiö: tunnetko jo automaatin, joka moninkertaistaa säästösi?
Oletpa kaksi-, kolme- tai nelikymppinen, ehdit vielä kartuttaa muhkean säästöpotin, kun annat korkoa korolle -ilmiön tehdä työn. Asiantuntija kertoo, miten onnistut.

OP sosiaalisessa mediassa